Är det bra eller dåligt att hela tiden ifrågasätta sin vardag och sträva efter något bättre? Eller blir livet enklare om du bara ”glider med” och gör som alla andra?
Att leva som vanligt
Att leva som vanligt kanske är ett dåligt uttryck. Vad jag menar är att du går till ditt jobb 8-17, har barn, bor i radhus/villa, har en bil, kanske sommarhus/båt och längtar ofta efter semestern. Ditt sparande ligger på en ganska låg nivå och de mesta av dina inkomster går till att finansiera ditt nuvarande liv. Du är ganska nöjd med livet och tänker att det är ”så här det ska vara” eftersom alla andra också gör så. Du springer i ekorrhjulet och längtar till den 25e för att lönen ska komma in så du kan köpa den där saken du såg förra veckan.
Okej jag generaliserar VÄLDIGT grovt i stycket ovan. Men ibland funderar jag på de människor som lever ungefär så. Ifrågasätter de sin vardag? De kanske har en dröm om att sluta jobba vid 55 års ålder eller kunna jobba deltid efter att det fyllt 40. Kan det vara så att de stora drömmarna känns för svåra att nå? Det kräver för stor ansträngning för att få målet? Jag tror att de är tillräckligt nöjda med det liv de lever för att inte jobba mot något större och bättre. De lever ett liv som de tycker är okej. Livet är inte fantastiskt men tillräckligt bra för att de inte ska sätta upp en plan för att få ett liv som är mycket mer än okej.
Att acceptera den vardag du lever i och tycka att den är okej tycker jag är eftersträvansvärt. Som jag läste i någon bok, ”så länge du jagar efter något annat kommer du inte kunna njuta av det du har nu”. Jag tror det ligger en del i uttrycket och att acceptera sin vardag för vad den är, även om den inte är perfekt, kan vara ett sätt att känna sig nöjd och lycklig med sitt liv.
De människor som lever ungefär som jag beskrivit ovan känner kanske inte till att det finns något som skulle kunna göra deras liv speciellt mycket bättre. Utan de är nöjda med vad de har och hur de har det. Från ett lyckoperspektiv är det kanske ett bra liv?
Att sträva efter det vi gör
Vad är det då vi gör? Vi har insett och känt att vi inte är nöjda med hur vårt liv är designat idag. Vi vill inte behöva gå till jobbet 8-17 varje dag, vi vill inte känna något yttre statuspress med hus, bil, prylar etc. Vårt mål är att själva ta kontroll över vår tid och skapa oss den verklighet vi vill leva. Inte leva den verklighet som livet oftast innebär för många andra.
Att vi sätter mål och strävar efter något annat än vi har nu innebär också att vi inte är nöjda med nuet. Vi jagar något som finns på ”andra sidan”. Vi tror på att ta kontroll över våra egna liv, att vi kan bestämma och styra dem på det sätt som vi själva vill. Vi vill inte vara beroende av någon annan för att få ihop våra liv, vi vill vara ekonomiskt oberoende.
Samtidigt som vi jagar ett oberoende så kvarstår frågan vad vi kommer göra med vår tid och om det vi får med oberoendet verkligen är så fantastiskt som det verkar vara. Jag funderar ibland om det skulle vara enklare att leva som alla andra och följa gängse mönster och slippa vårt ”jagande” efter något annat hela tiden. Relaterat till detta så provade vi förra året att leva ett mer ”vanligt” liv genom att inte spara en månad, bara som ett test. Vi skulle istället unna oss upplevelser och prylar för hela vår disponibla inkomst, men tyckte inte att livet kändes tillräckligt intressant och givande med detta mind-set.
Vad är bäst?
Även om det verkar enkelt att leva ett vanligt liv och inte ifrågasätta sin vardag så har jag svårt att tänka mig att göra så själv. Hade jag levt ett sådant liv utan att göra det vi gör idag kanske jag hade fortsatt att springa i ekorrhjulet. Men eftersom vi kommit in på den bana vi gjort har jag svårt att tänka mig något annat. Oavsett om det verkar enkelt (och kanske tråkigt?) med ett vanligt liv så lockar det inte speciellt mycket.
Bara det senaste året har jag och Fru Oberoende utvecklats personligt väldigt mycket. Det händer så mycket spännande i våra liv med avseende på investeringar, vårt sätt att se på livet, hur vi ser på pengar, hur vi värderar tid etc. Det är vårt långsiktiga mål att bli ekonomiskt oberoende, som fortfarande ligger några år framåt, som ligger till grund för vår personliga utveckling. Vår resa dit är oerhört rolig och intressant. Resan gör att vi ifrågasätter våra egna värderingar och hur vi lever vårt liv. Genom att göra det i kombination med att ta in ny kunskap och information så utvecklas vi kontinuerligt vilket känns fantastiskt.
Utan att tveka vet jag att vi gör helt rätt i det vi gör och att vi har det bättre nu än om vi bara fortsatt springa i ekorrhjulet. Jag tror också att du som läser det här kan och vill göra skillnad i ditt liv. Det finns många fler som inte nöjer sig med att leva det vanliga livet, man vill ha något annat. Vägen till dit är inte spikrak. Det kommer jobbiga stunder, utmaningar, frågeställningar etc som kan vara jobbiga att tänka igenom. Jag hoppas att jag kan hjälpa dig hitta motivation genom att skriva på bloggen och att vi tillsammans kan skapa intressanta diskussioner för att hela tiden stäva mot något bättre!
Intressant inlägg. Jag känner att mitt liv fick en större mening och på något sätt blev enklare sedan jag tog tag i vår ekonomi. Jag köper saker när jag absolut behöver men inte innan. Innan va det mer ett kämpande att passa in och ha samma saker som andra. Jag är mindre stressad och mer nöjd över mig själv. Jag tror vi behöver stanna upp och ifrågasätta då och då, men jag vet att jag kommer fortsätta i samma spår
Tack Anna för intressant tillägg och reflektion från ditt liv 🙂 Kul att höra att du känner dig mindre stressad och mer nöjd nu när du har kontroll över ekonomin!
Tycker ni resonerar helt rätt 🙂 Alltså att våga ifrågasätta livet hela tiden, försöka ändra åt den riktning som man tror kan bli bra. Vad ska man annars göra? Samtidigt kan jag verkligen avundas de som är nöjda, som inte verkar sträva efter något mer. De verkar så harmoniska. Skulle vilja vara sån då och då, men har inte den ron i kroppen. Sen vet man ju inte om det är att vara “lycklig” heller? Egentligen? Eller har de mer gett upp? Blev lite filosofiskt här..
Tycker som Anna här ovan att mitt eller vårt liv fick mycket större mening när vi började kontrollera vår ekonomi. Innan var det mest massa oro, som kommer vi verkligen fixa att jobba ett helt liv med jobb vi trivs hyfsat med. Var det livet? Tror att små steg hela tiden, läste någonstans att detta är en resa, inget man uppnår pang bom. Så man kommer nog utvecklas massa under tiden. Bli klokare, mer insiktsfull över vad som verkligen gör en lycklig.
Är “nybörjare” fortfarande, finns de som har så otroligt mycket kunskap, men känns som man ändå är på väg vilket är superhäftigt :)…
För mig personligen vill jag mest uppleva känslan som att jag/vi har så vi klarar oss, vi måste inte jobba med något vi kanske inte alltid trivs med. Hur kommer vi resonera då. Lite läskig känsla med, något slags grävande efter vem man egentligen är eftersom jobb är så stor del av ens identitet.
Hela livet är ju en resa och det finns egentligen inget slutmål? Eller finns det ett stadie där allting faller på plats och lyckan infinner sig automatiskt? Nej jag tror inte det. Vi tycker livets resa är jättespännande just nu och hoppas du/ni också kommer ha en spännande resa.
De nya utmaningarna som kommer med mer frihet, valfrihet och att inte behöva jobba kommer säkert vara tuffa och säkert starta många tankar. Nya frågeställningar att tampas med, det blir spännande! 🙂
Tack, ja vi tycker det är väldigt spännande. Nya religionen 🙂 Grottar ned mig speciellt nattetid i bloggar, både svenska och utländska. Väldigt lärorikt, man ser hur andra tänker och gjort.
För det är ändå inte helt lätt att komma på allt själv. Bra med inspiration. Önskar er en fortsatt spännande resa med 🙂
Ja exakt, blir lättare genom att ta hjälp av de som redan gjort delen av resan som vi har framför oss! 🙂 Tillsammans blir allt enklare.