Som jag skrev i Juni så blev jag permitterad från 1a Maj och jag är nu tillbaka och jobbar 100% sedan 1a September. Jag har fått vissa insikter från den här perioden som jag tänkte dela med mig av.
Permitteringen är slut
Den första maj började jag jobba 60% av min ordinarie arbetstid. Det har förlagts så att jag jobbat 5 timmar mån-tors och 4 timmar på fredagar med viss flexibilitet. Från början tänkte jag att jag ville jobba 100% mån-ons och vara ledig tors-fre men beslutet togs från företagets sida att vi skulle jobba varje dag. Sedan den 1a September är jag tillbaka och “jobbar som vanligt”, 8 timmar om dagen.
Hur var det att vara permitterad?
Min första tanke när jag fick reda på att jag skulle bli permitterad var att det skulle kunna bli ganska skönt att ha mer ledig tid under sommaren. Visst, jag skulle få lite mindre i lön men tack vare statens stödpaket så har jag ändå fått 94% av min lön trots att jag “bara” jobbat 60%. En OK deal kan tyckas. Men samtidigt ska man komma ihåg att det inte är något positivt med att företagen permitterar sin personal, det är en tydlig signal på att verksamheten inte går så bra som den brukar och att man behöver dra ner på sina rörliga kostnader. Hur Corona påverkat och fortfarande påverkar företagen är fortfarande för tidigt att dra några stora slutsatser om.
Nackdelar
I Maj var det ganska svårt att komma in i “lunken” och rutiner kring hur jag skulle jobba. Trots att jag var permitterad så minskade inte mina arbetsuppgifter i omfång från sista april till första maj. Av den anledningen var det emellanåt ganska stressigt. Dessutom kunde det vara så att jag jobbade 8-11 på förmiddagen för att sedan jobba 14-16 igen för att jag hade möten på eftermiddagen. De här dagarna kände jag mig ganska låst och kände mig inte fri och ledig timmarna mellan 11-14. Mycket av tankarna kretsade fortfarande kring jobbet under dessa timmar. På det viset var jag i princip “i jobbet” mellan 8-16 även om jag kanske rensade ogräs i trädgården mellan 12-14.
Samma sak med telefonen, den kunde ringa under de timmar jag “inte skulle jobba”. Detta eftersom kunder och en hel del kollegor från andra kontor inte var permitterade. På det viset var det svårt att vara strikt med arbetstiderna.
Efter några veckor så blev det ändå rutin och jag lärde mig att prioritera det som verkligen behövde göras. Vi drog ner på mängden möten inom vår grupp och försökte se till att vi inte var fler från gruppen i samma möte för att på så vis “spara” lite tid. Jag tror att vi på sätt och vis har lärt oss en del under den här perioden om hur vi kan fördela vårt arbete på ett bättre sätt.
Fördelar
Såklart så hade jag mer fritid även om tankarna kanske inte alltid var helt bortkopplade från jobbet. Men jag kunde t.ex. baka bröd en morgon och sedan starta igång och jobba vid 10. Jag kunde gå långa lunchpromenader. Jag har spenderat en hel del tid i trädgården här hemma, rensat ogräs, klippt buskar, fixat med diverse saker, grävt trädgårdsland, installerat en vattentunna med mera. Lite småprojekt som inte varit så betungande eftersom jag haft en hel del tid att lägga på dem under vardagarna.
Om det synkade med min fru så kunde vi ibland komma iväg en hel eftermiddag på en vardag och göra en lite längre utflykt ut i naturen eller för att bada t.ex.
Reflektion efter att vara tillbaka på 100%
Jag har jobbat 100% i två veckor nu och det har varit ganska tufft. Mycket svårare än jag trodde det skulle vara att komma tillbaka till 100%. Jag känner direkt efter arbetsdagen att jag är lite mosig och seg i kroppen och knoppen. Det kände jag aldrig när jag var permitterad. Möjligen så har det att göra med att jag inte vant mig riktigt än vid att jobba 100%.
Det är mycket svårare att “fixa” småsaker på vardagarna som innan inte var några problem. Helt plötsligt blir det ett projekt att ta sig till posten för att lämna ett paket, det måste planeras in i schemat och klämmas in mellan jobbets slut och matlagningen t.ex. När jag var permitterad tog jag bara cykeln under mina lediga timmar på dagen och lämnade paketet, inga problem.
När jag var permitterad och jobbade ca 5 timmar om dagen var jag extremt effektiv. Jag visste exakt vad jag behövde göra och vilken tid jag hade på mig att göra det på. Eftersom jag fick prioritera bort vissa saker så var det alltid väldigt tydligt vad jag skulle göra. Nu när jag är tillbaka till 100% så blir det inte riktigt lika effektivt längre. Det blir lite mer möten eftersom jag inte tackar nej på samma sätt som när jag var permitterad, det gör att jag inte får samma flow i arbetsuppgifterna och det tar mer energi att skifta fokus så många gånger per dag. Trots att jag inte har samma fokus och är lika effektiv så är jag ändå mycket mer trött efter arbetsdagen.
Motivationen
Min slutsats från de reflektioner jag tar med mig från permitteringen är att balansen är superviktig för att jag ska må bra. Jag tror det är liknande för många andra också. När arbetstimmarna blir “för många” av dagens alla timmar så tappar jag balansen. Enkla vardagsuppgifter blir helt plötsligt måsten och blir jobbiga. När jag hade 3 timmar extra om dagen att göra sånt som jag ville så hade jag väldigt bra balans i livet och jag mådde väldigt bra.
Just här tror jag också att jag hittar motivationen till varför vi sparar till vår pengamaskin. Med en pengamaskin går det att köpa sig balans i livet. Om det så är att jobba 75%, 50% eller 0% hos en arbetsgivare. Om nu halvtidsarbete skulle vara den bästa av världar så betyder det att vi behöver en pengamaskin som täcker hälften av våra utgifter (givet att vi båda jobbar 50%). Det skulle kunna vara en intressant väg att gå. Att fortfarande ha “jobbet” där jag känner att jag bidrar och gör nytta samtidigt som jag kan ägna flera timmar varje dag till mig själv och det jag vill göra.
Rent praktiskt kanske inte halvtidsarbete alltid fungerar så bra, det beror såklart på var du jobbar. Men det är kul att leka med tanken.
Pengamaskin för halvtidsarbete
Skulle jag och min fru börja jobba halvtid båda två så skulle vi inte behöva någon pengamaskin alls. Det eftersom vi redan idag lever på ca 50% av våra inkomster och sparar den andra halvan. Så teoretiskt skulle vi kunna börja med det här och nu. MEN, alternativet att eventuellt kunna göra något helt annat utan krav på förvärvsinkomster är inte längre möjligt om vi inte sparar till en pengamaskin. Nu trivs vi båda två ganska bra med våra vardagssysslor (även om balansen inte är optimal) så vi jobbar gärna på och fortsätter spara till vår pengamaskin ett tag till så vi kan välja senare hur vi vill ha det.
Intressanta tankar. Tror definitivt att de allra flesta skulle må bättre av att jobba 5-6 timmar per dag istället för 8+. Ditt inlägg fick mig att återigen fundera på hur stor pengamaskinen måste vara och varför. Det är en ytterst knepig fråga för mig. Hur länge är det värt att slita vidare?
Hej Kalkyl och tack för din kommentar. Din fråga är VÄLDIGT intressant 🙂 Det är precis den frågan som vi också hela tiden frågar oss själva och väger fram och tillbaka.
Jag tänker att man kan ställa sig själv några frågor för att få lite vägvisning på hur du ska tänka.
1. Trivs du inte på ditt nuvarande jobb, försök att byta.
2. Om du inte tror du kan hitta intressanta jobb med din bakgrund, är det värt att skola om dig och hitta ett jobb där du trivs varje dag? Kanske med lägre lön men du kommer i alla fall att må bra.
3. Skulle du kunna tänka dig att jobba halvtid och det är möjligt hos din arbetsgivare, prova och känn efter hur det känns.
I slutändan så handlar sparandet till din pengamaskin om uppskjuten belöning. Du avstår lyx och konsumtion idag för att kunna leva mer fritt senare. Men samtidigt tycker jag det är oerhört viktigt att må bra under resan. Det finns ingen vits med att slita ihjäl sig och spara så mycket det bara går samtidigt om du mår dåligt. Balansen som jag skriver om i inlägget är väldigt viktig.
Under vår resa har vi varit tjänstlediga 6 månader för att “prova på” att inte jobba under längre period. Fru oberoende håller just nu på att skola om sig. Så vi har gjort lite experiment och provar olika saker för att få en bättre vardag, det uppmanar jag er alla att göra. Istället för att fastna i de gamla hjulspåren så finns det alternativ. Samtidigt som vi försöker optimera vår nuvarande vardag så är ändå slutmålet viktigt för oss, att kunna få en pengamaskin som täcker våra utgifter 🙂