Jag går ofta och tänker ganska mycket, vissa kallar mig lite filosofisk. Jag tänker på vår plan om ekonomiskt oberoende, om vi borde göra något annorlunda etc. Det finns vissa tankar jag skulle vilja dela med er här på bloggen.
Planen
Personligen drivs jag väldigt hårt av mål. Har jag satt upp ett mål så är jag ofta väldigt disciplinerad och håller mig till planen för att nå målet så snart som möjligt. Vad jag insett den senaste tiden är att det egentligen är själva resan mot målet som är det jag gillar. För när jag nått målet uppstår en slags tomhet, då blir jag vilsen och vet inte vad jag ska göra. Min lösning hittills; jag sätter upp nästa mål.
Som jag berättat tidigare på bloggen så föddes målet om ekonomiskt oberoende när jag fick mitt första jobb efter mina studier på universitetet. Jag upplevde mitt första jobb som ett väldigt antiklimax, jag förstod inte riktigt mitt syfte och att jag skulle sitta vid ett skrivbord i 40 år till kändes väldigt tråkigt. Jag hittade inte tillräckligt starka mål eller drivkrafter för att jobbet skulle kunna tillgodose mitt behov av syfte/mening.
Mitt svar på det antiklimax jag upplevde var att jag behövde hitta ett annat mål (med livet?). Hur kunde jag ta mig bort från 8-17 dagarna i livet och bara kunna ägna min tid åt sånt som jag själv ville. Mitt svar blev efter ganska mycket research att spara mig till ekonomiskt oberoende.
Det verkade som andra hade lyckats och det fanns tydliga riktlinjer för hur man skulle göra, vilket passar mig perfekt för jag gillar tydliga instruktioner. Det var inte så mycket att snacka om. Jag och Fru Oberoende satt ner och pratade och kom fram till att vi skulle satsa. Vårt mål blev nu att spara ihop 6-7 miljoner och sen skulle vi kunna sluta jobba och ”göra det vi vill”. Värt att notera är att Fru Oberoende inte ens börjat jobba vid den här tidpunkten men ändå hade vi redan satt ett mål för att komma ifrån arbetslivet.
Rädd för framtiden
Varför måste jag hela tiden sätta upp mål för att känna att jag är på väg någonstans? Det här är något som jag brottas med konstant i mitt liv. Jag har jättesvårt att leva i nuet. Mina tankar ligger oftast i vad som kommer hända i framtiden. När jag gick på högstadiet var det tankar om var man skulle gå på gymnasiet, när jag gick på gymnasiet handlade om vad jag skulle läsa på högskolan, när jag gick på högskolan handlade det om var jag skulle jobba när jag var klar. Jag tittade alltid framåt och ville dit så snabbt som möjligt och njöt inte av nuet. Under högskolan studerade jag extra snabbt bara för att komma ut i arbetslivet snabbare. Nu jobbar jag för att komma ifrån arbetslivet som jag så gärna ville till tidigare, ganska komiskt…
Vad är det som händer nu då? Jo vi har en plan att spara ihop en kasse med pengar som gör att vi kan göra vad vi vill när vi nått vår önskade slutsumma.
Kanske ser du var jag vill komma med det här resonemanget (eller inte)? Vad kommer hända när vår pengamaskin kan försörja oss och vi inte behöver jobba längre? Vad ska jag då ha för mål?
När vi nått vårt nuvarande mål tror jag att jag kommer få det väldigt svårt mentalt även om vi nått något fantastiskt. Det är ett mänskligt fenomen att hela tiden skjuta upp sina mål och milstolpar. För när vi nått ett mål så blir det tomt och det uppstår jobbiga tankar. Typ, vad är mitt syfte, vad är meningen med allt, vad ska jag göra för meningsfullt om dagarna? Så är det i alla fall för mig. Jag tror i grund och botten det handlar om rädsla, jag vågar inte se mig själv i vitögat och ta tag i de här stora frågorna. Jag sätter hellre upp ett nytt mål, sätter på mig racing-glasögonen och kör 110% tills jag är framme.
Våga stanna upp
Så ska vi sluta med vårt plan, inte spara till en pengamaskin, ta reda på svaren (om det finns några) på livsfrågorna och bara njuta av livet? Det låter ju inte helt fel men nej så kommer vi inte göra. Jag tror att vår plan om ekonomiskt oberoende är en sund plan. Oavsett vad vi hittar på så kommer den ekonomiska tryggheten att vara bra för oss.
Det jag däremot tror är att vi måste stanna upp oftare längs vägen och fråga oss själva var vi är på väg och vart vi egentligen vill någonstans.
Viktiga frågor för oss som sparar till ekonomiskt oberoende är:
- Vad är det vi vill göra när vi nått ekonomiskt oberoende?
- Vad är det som hindrar oss från att göra det redan idag?
- Vad är det värsta som kan hända?
Är du rädd?
Okej så nu kommer vi till rädslan. Om vi nu sparar till ekonomiskt oberoende och det som finns där på andra sidan är något fantastiskt, vad är det som gör att vi inte försöker ta oss an det redan idag? Är det verkligen pengarna som är problemet?
Några böcker som jag läst på sista tiden har fått mig att inse att vi människor drivs mycket av våra rädslor. Ett citat som speglar detta väldigt väl är ”man kan mäta en persons framgång på hur många obekväma frågor och samtal de vågar ha”. Oftast ligger det du vill ha utanför din comfort zone och då krävs det lite guts för att våga ta sig dit! Men tar du dig dit är sannolikheten stor att du blir både mer framgångsrik och lycklig. Att ha pengar kan kompensera för din rädsla, det blir som hängslen och livrem innan du vågar ta steget in i ditt ”nya liv”.
Om nu folk inte trivs på sina jobb och de hellre vill vara hemma med barnen eller starta eget eller jobba mer med volontärarbete, vad är det som gör att de inte börjar med det på en gång? Jo för de är rädda. Jag kan ju inte säga upp mig, hur skulle det gå? Jag kommer inte kunna betala räkningarna? Jag kommer säkert bara misslyckas med mitt företag. Jag har det ju ändå ganska bra på mitt jobb nu. Vad kommer kollegorna säga, de kommer tro att jag är tokig etc. Att ha det ”okej” är livsfarligt för då har du oftast inte tillräckligt starka incitament för att övervinna dina rädslor och jobba mot dina drömmar. Du nöjer dig med mediokert.
Här är något jag insåg för bara några dagar sedan. Rädsla och självförtroende har en stark korrelation när det gäller livet och pengar. Om du är rädd kommer du kunna spara ihop ett berg med pengar innan du vågar ta ett steg till att göra något annorlunda, typ säga upp dig för att följa dina drömmar. Har du grymt självförtroende behöver du inga pengar för att göra samma sak. Våga tro på dig själv och göm dig inte bakom ett berg av pengar innan du tar tag i ditt liv!
När det kommer till kritan, vad är egentligen det värsta som kan hända? Du kommer kunna lösa de situationer som dyker upp. Det kanske är lite jobbigt, men vem har sagt att det ska vara enkelt att nå sina mål? Våga ta tag i den här frågan och skriv ner det värsta som kan hända, hur det kommer påverka dig och ditt liv. Se inte bara riskerna, se det som en fantastisk möjlighet att skapa något nytt, roligt, inspirerande och givande. Väger fördelarna över riskerna? Antagligen är det värt att testa!
Slutkläm
Det går att utveckla mycket av det jag skrivit om i det här inlägget mycket djupare. Men det jag vill ha sagt och att du tar med dig är att du inte ska stirra dig blind på målet. Våga ifrågasätta dina egna mål och din egen resa. Är du inte nöjd nu, gör något åt det nu. Spara inte pengar i 10 år och gör något åt det sen, det finns en risk att det inte blir som du tänkt dig. För det krävs att du bearbetar din rädsla, bygger självförtroende och vågar testa nya saker redan idag.
Den senaste tidens insikter har gjort stora avtryck på Herr och Fru Oberoende också. Vi lägger fortfarande undan pengar varje månad som vanligt men som ni kanske märkt från månadsrapporterna av pengamaskinen sätter vi inte in pengarna på börsen längre. Vi har nämligen börjat spara pengar till en eventuell tjänstledighet.
Om vi nu suktar efter ekonomiskt oberoende och att kunna säga upp oss och bara ”göra det vi vill” kanske det skulle vara en bra idé att prova på hur det känns?! Tänk om det inte alls blir som vi tänkt oss. Vi kanske blir så rastlösa att vi inte vet var vi ska ta vägen och vill tillbaka till arbetslivet igen. Då vore det ju synd om vi haft ett mål i 10-15 år bara för att inse när vi kommit fram att det inte var det vi ville?!
Har du börjat spara mot ekonomiskt oberoende kan jag bara säga grattis! Det är mer än de flesta klarar av. Men har du väl startat så uppmanar jag dig också att tänka efter vad syftet är med ditt sparande. Att ha ekonomisk trygghet i livet är ett mycket fullgott svar, det är anledning nog. Men söker du efter livsomvälvande händelser som ska komma av ditt oberoende så våga ifrågasätta dina mål precis som jag diskuterat i inlägget.
Det här var ett ganska personligt och mastigt inlägg och det hade varit superkul om du ville dela med dig av dina tankar och idéer. Jag tror det finns mycket att säga på ämnet och det är fortfarande ganska nytt tänkande för mig också.
Tack för ditt uppriktiga inlägg!
Inte så ofta jag får läsa sådant!
Att ifrågasätta och leva i nuet är inte alltid lätt när allting rullar på och vardagen tränger sig på med akututryckningar och behov av snabba enkla lösningar. Tid för reflektion och eftertanke låter ofta bra men kan faktiskt vara både vara lite skrämmande och obehagligt.
Mvh
Annika
Tack Annika för din kommentar! Kul att du gillade inlägget och ditt tillägg till diskussionen 🙂
Intressant skrivet!
Jag känner igen mig nå enormt i att inte kunna njuta av nuet och bara tänka framåt med mina mål och planer( Tyvärr) så lite skönt att få höra att fler känner likadant..
Våran familj har också börjat skapa varan pengamaskin 2 vuxna och 2 barn ……..däremot så satsar vi inte fullt ut och siktar på ekonomiskt oberoende. Men förhoppningsvis så skall vi väl kunna ha det riktigt bra på äldre dar, men det som känns bäst är barnen förhoppningsvis ska lära sig att sköta våran pengamaskin så den kan få leva vidare även efter en annan gått vidare till nästa liv.
Hej Stoffe, tack för kommentaren och att du delar med dig!
Ja jag tror det är många med oss som gör likadant. Sätter upp mål för framtiden men glömmer av “nuet” lite grann.
Kul att ni sparar till en pengamaskin, oavsett vad den kommer ge er i framtiden är det positivt att ha den tryggheten så ni har valfriheten att göra vad ni vill 🙂
Tack för mycket relevant inlägg! Uppfriskande tankar! Det visar på ett otroligt mod att våga ifrågasätta ett mål som ni kämpar så hårt och disciplinerat för. Nyfiken på vilka böcker du/ni läst om rädslor och beteende. Vill du tipsa om någon?
/Anne.
Tack Anne, kul att du gillade inlägget! 🙂
Den bok som påverkat mig mest som också fått mig att tänka till ordentligt är en bok jag redan recenserat på bloggen, 4-hour work week (http://www.bliekonomisktoberoende.se/2018/02/22/bokrecension-4-hour-work-week/). Just nu läser jag en bok som heter Happy Money som också har gett lite insikter. Kommer recension på bloggen senare i vår!
Annars plockar jag upp en del tankar via poddar jag lyssnat på. Tim Ferriss har en pod som jag lyssnar på ibland. Speciellt de avsnitt där han pratar om sig själv och inte där han intervjuar andra. Rikedomspodden har haft bra innehåll i vissa avsnitt också.
Fint inlägg!
Personligen så tror jag det är oerhört viktigt att tänka efter före, inte satsa allt på ett kort och längta till något, inte från.
Vi har satt upp ett mål som skall hålla genom livets olika faser och sparar undan det belopp vi klarar oss lika bra utan.
Ska målet hålla över tid är det viktigt att inte är för ansträngande och uppoffrande.
Hälsningar,
msFIRE svenskafire.se
Tack msFIRE!
Det låter som en sund inställning att ni ska kunna leva efter er filosofi under livets olika faser. De pengar som vi ändå inte gör av med kan göra stor nytta i en pengamaskin 🙂
Hej!
Vad är tanken med en tjänstledighet då?
Rent krasst är det en paus i pengamaskinen då ju…
Förstår att ni ej vill sätta upp mål och så, men vad ska ni fylla era dagar med då?
Resa? Starta bolag? Voluntärarbete?
Att inte göra något alls, är nog ingen bra plan för en rastlös och målinriktad person som dig? Det kan bli avskräckande att fortsätta pengamaskinen igen sen, om ni inte har en bra plan och upplever tjänstledigheten som jobbig (och kanske inte heller representerar den vardagssimulering som är tänkt ).
Förstår om det är en för personlig fråga, men inlägget är också ganska personligt. 🙂
Hej!
Tanken med tjänstledighet är att prova på hur livet kan vara vid ekonomiskt oberoende. Vi vill testa på att ha tid för volontärarbete, tid för reflektion, tid för att fokusera mer på några intressen och hobbys, kanske starta eget som du säger. Detta för att se om vi trivs med tillvaron när vi gör det.
Du har helt rätt att det blir en paus i pengamaskinen, det vet vi om men vi vill testa innan vi har sparat hela vägen fram för att inte bli besvikna då. Bättre att ta reda på det innan vi är “i mål”.
Du är inne på en intressant frågeställning, tänk om tjänstledigheten blir jobbig? Jo men då har tjänstledigheten gett oss den insikten i så fall att det vi gjorde under tjänstledigheten inte var något som vi är inte vill lägga så mycket tid på. Då kan vi lägga det bakom oss och titta framåt på nya möjligheter tänker jag!
Hade du själv kunnat tänka dig att ta ett break för att utforska dina teser och tankar om hur tillvaron skulle vara vid ekonomiskt oberoende? Som en “mini-pension” 🙂
Jätteintressant frågeställning! Jag tror att många skjuter upp att fundera på vad de egentligen vill göra tills att de nått ekonomiskt oberoende. Som att oberoendet på något magiskt sätt ska ge svaret på alla frågor. Så är det såklart inte och för att bli riktigt lycklig som fri tror jag, precis som du, att man måste ha ett tydligt varför eller planer på vad man ska göra.
Och varför ska man egentligen vänta med att göra det man vill, är man driven nog att uppnå FI är man troligtvis driven nog att förändra sitt liv redan idag.
Tack för en bra blogg!
Hej Nicole och tack för kommentaren! 🙂
Nej exakt, det är nog enkelt att man fastnar i att nå sitt mål utan att tänka efter vart man är på väg och varför.
Tror du har helt rätt i att det går att förändra sitt liv redan nu om du är tillräckligt driven!
Det är en jätteviktig fråga och bra du tar upp det:)
Väl formulerat.
Mina jobb har drivits av någon passion.
Nu när jag jobbar mindre på annorlunda vis känner jag inte samma passion längre.
Får inte samma kickar!
Känns rätt tragiskt. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Blivit lat.
Vill inte heller bli som en av de där äldre personerna som jobbar över 75 år pga sin passion och kicksökande på jobbet, sen faller av pinnen pladask den dag de slutar.
De har byggt allt runt jobb.
Har ingen aning om vad de ska hitta på annars.
Märker både jag och min partner är väldigt fokuserade runt jobb. Vi vet inte riktigt vad vi ska fördriva tiden med om vi inte jobbar även om vi har lite hobbies.
Som att vi kommer få trist om vi är utomlands på något varmt behagligt ställe ett halvt år där vi kan träna, äta, etc
Min partner blir ju rastlös efter en veckas semester. Värre än mig:)
Vi känner oss delvis rädda:) Som hur kommer livet se ut när man brottas med sig själv, vad man vill. Inte kan fokusera in i jobb. Vad går livet ut på bla bla..
Inser ju det finns massor vi kan göra, tex yogakurser, matlagningskurser, språkkurser o s v..
Fast vi får antagligen inte samma lyckokänsla av det.
Detta måste vi jobba på. Som varför lever man. Hur kan vi mentalt vara nöjda med att bara finnas.
Vår tanke är att börja trappa ned.
En månad ledig ett år resa runt, två månader ledigt nästa år resa runt o s v..
Inte gå från jobb jobb jobb och sen plötsligt halvt år ledigt..
Eller som i framtiden då kanske långt där fram helt år ledigt.
Är nog bra och trappa ned..
Senaste planen iaf:)
Tack Miss L för att du delar med dig!
Det du nämner med att trappa ner i långsamt tempo tror jag kan vara sunt. Då hinner du anpassa dig till att ha mer tid jämfört med att gå från 100 till 0 över en natt. Den omställningen är definitivt en rejäl utmaning. Får se hur vi känner när vi har tjänstledigt under 2019! 😀
Det är lätt att vara bekväm och fortsätta med det man känner till (gå till jobbet) för då slipper du utmana dig själv och sätta dig i den obekväma sitsen där frågor som “vad ska jag hitta på”, “vad är meningen med allt” etc. Jag tror att det är nyttigt att ställa sig de här frågorna och försöka leta efter sin passion eller saker som motiverar dig att gå upp på morgonen 🙂
Läste inlägget igen.
Är intressant det där varför man har svårt att leva i nuet. Känner väl igen mig. Också alltid haft mål även om de varit ibland av mer ”konstiga slag” ( blir klokare ju äldre man blir). Funderar på om det har med kicksökande att göra.
Hade en vän som sa, du blir aldrig nöjd, strävar alltid efter något mer.
Ahh, var nog än mer sån som yngre.
Lugnare som äldre.
Fast längtan efter förändring, planering för det, finns alltid där.
Ungefär som en hobby.
Vissa spelar golf, själv planerar man och vrider på olika scenarion hur man vill leva.
Misstänker allt är en process.
Därför ska man nog vara snäll och älska sig själv, även om det blir en del ”misstag” som sen visar sig vara bra lärdomar på vägen.
Det är väldigt svårt att leva i nuet. Sluta tänka, bara vara. Antingen tänker man på det man borde gjort annorlunda eller så planerar man för framtiden, man sätter upp enorma förväntningar men det blir sällan som man tror, man riskerar bli besviken. Det är så vi fungerar. Naturligtvis måste vi planera rent praktiskt, så att livet fungerar, men inte ta ut orealistiska föreställningar om framtiden. Bara jag kommer dit då så skall jag/vi………. Lite filosofiskt detta, jag vet. Men är du intresserad av filosofi, läs gärna Eckhardt Tolles bok “Lev livet fullt ut”. Den läste jag själv för ett antal år sedan och tyckte om den. Inte helt lättläst, men gav ändå litet perspektiv.
Hej Viveka,
Ja jag håller med. Det är svårt att inte planera och sätta upp mål, vilket jag personligen tycker är viktigt. Samtidigt är det extremt viktigt att leva i nuet för att vara lycklig och vara nöjd med sin tillvaro. Apropå filosofisk (jag gillar att vara lite filosofisk :)). Om du sätter upp mål innebär det att du inte är nöjd med din befintliga situation? Behöver vi sluta sätta mål för att verkligen kunna uppskatta nuet? Jag har inga svar men det är intressanta frågor att reflektera kring.
Tack för boktipset!