Hoppas du har en bra sommar! Här kommer ett gammalt favoritinlägg för 2018 som fortfarande är väldigt relevant och som engagerade många av er läsare.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag går ofta och tänker ganska mycket, vissa kallar mig lite filosofisk. Jag tänker på vår plan om ekonomiskt oberoende, om vi borde göra något annorlunda etc. Det finns vissa tankar jag skulle vilja dela med er här på bloggen.

Planen

Personligen drivs jag väldigt hårt av mål. Har jag satt upp ett mål så är jag ofta väldigt disciplinerad och håller mig till planen för att nå målet så snart som möjligt. Vad jag insett den senaste tiden är att det egentligen är själva resan mot målet som är det jag gillar. För när jag nått målet uppstår en slags tomhet, då blir jag vilsen och vet inte vad jag ska göra. Min lösning hittills; jag sätter upp nästa mål.

Som jag berättat tidigare på bloggen så föddes målet om ekonomiskt oberoende när jag fick mitt första jobb efter mina studier på universitetet. Jag upplevde mitt första jobb som ett väldigt antiklimax, jag förstod inte riktigt mitt syfte och att jag skulle sitta vid ett skrivbord i 40 år till kändes väldigt tråkigt. Jag hittade inte tillräckligt starka mål eller drivkrafter för att jobbet skulle kunna tillgodose mitt behov av syfte/mening.

Mitt svar på det antiklimax jag upplevde var att jag behövde hitta ett annat mål (med livet?). Hur kunde jag ta mig bort från 8-17 dagarna i livet och bara kunna ägna min tid åt sånt som jag själv ville. Mitt svar blev efter ganska mycket research att spara mig till ekonomiskt oberoende.

Det verkade som andra hade lyckats och det fanns tydliga riktlinjer för hur man skulle göra, vilket passar mig perfekt för jag gillar tydliga instruktioner. Det var inte så mycket att snacka om. Jag och Fru Oberoende satt ner och pratade och kom fram till att vi skulle satsa. Vårt mål blev nu att spara ihop 6-7 miljoner och sen skulle vi kunna sluta jobba och ”göra det vi vill”. Värt att notera är att Fru Oberoende inte ens börjat jobba vid den här tidpunkten men ändå hade vi redan satt ett mål för att komma ifrån arbetslivet.

Rädd för framtiden

Varför måste jag hela tiden sätta upp mål för att känna att jag är på väg någonstans? Det här är något som jag brottas med konstant i mitt liv. Jag har jättesvårt att leva i nuet. Mina tankar ligger oftast i vad som kommer hända i framtiden. När jag gick på högstadiet var det tankar om var man skulle gå på gymnasiet, när jag gick på gymnasiet handlade om vad jag skulle läsa på högskolan, när jag gick på högskolan handlade det om var jag skulle jobba när jag var klar. Jag tittade alltid framåt och ville dit så snabbt som möjligt och njöt inte av nuet. Under högskolan studerade jag extra snabbt bara för att komma ut i arbetslivet snabbare. Nu jobbar jag för att komma ifrån arbetslivet som jag så gärna ville till tidigare, ganska komiskt…

Vad är det som händer nu då? Jo vi har en plan att spara ihop en kasse med pengar som gör att vi kan göra vad vi vill när vi nått vår önskade slutsumma.

Kanske ser du var jag vill komma med det här resonemanget (eller inte)? Vad kommer hända när vår pengamaskin kan försörja oss och vi inte behöver jobba längre? Vad ska jag då ha för mål?

När vi nått vårt nuvarande mål tror jag att jag kommer få det väldigt svårt mentalt även om vi nått något fantastiskt. Det är ett mänskligt fenomen att hela tiden skjuta upp sina mål och milstolpar. För när vi nått ett mål så blir det tomt och det uppstår jobbiga tankar. Typ, vad är mitt syfte, vad är meningen med allt, vad ska jag göra för meningsfullt om dagarna? Så är det i alla fall för mig. Jag tror i grund och botten det handlar om rädsla, jag vågar inte se mig själv i vitögat och ta tag i de här stora frågorna. Jag sätter hellre upp ett nytt mål, sätter på mig racing-glasögonen och kör 110% tills jag är framme.

Våga stanna upp

Så ska vi sluta med vårt plan, inte spara till en pengamaskin, ta reda på svaren (om det finns några) på livsfrågorna och bara njuta av livet? Det låter ju inte helt fel men nej så kommer vi inte göra. Jag tror att vår plan om ekonomiskt oberoende är en sund plan. Oavsett vad vi hittar på så kommer den ekonomiska tryggheten att vara bra för oss.

Det jag däremot tror är att vi måste stanna upp oftare längs vägen och fråga oss själva var vi är på väg och vart vi egentligen vill någonstans.

Viktiga frågor för oss som sparar till ekonomiskt oberoende är:

Vad är det vi vill göra när vi nått ekonomiskt oberoende?
Vad är det som hindrar oss från att göra det redan idag?
Vad är det värsta som kan hända?

Är du rädd?

Okej så nu kommer vi till rädslan. Om vi nu sparar till ekonomiskt oberoende och det som finns där på andra sidan är något fantastiskt, vad är det som gör att vi inte försöker ta oss an det redan idag? Är det verkligen pengarna som är problemet?

Några böcker som jag läst på sista tiden har fått mig att inse att vi människor drivs mycket av våra rädslor. Ett citat som speglar detta väldigt väl är ”man kan mäta en persons framgång på hur många obekväma frågor och samtal de vågar ha”. Oftast ligger det du vill ha utanför din comfort zone och då krävs det lite guts för att våga ta sig dit! Men tar du dig dit är sannolikheten stor att du blir både mer framgångsrik och lycklig. Att ha pengar kan kompensera för din rädsla, det blir som hängslen och livrem innan du vågar ta steget in i ditt ”nya liv”.

Om nu folk inte trivs på sina jobb och de hellre vill vara hemma med barnen eller starta eget eller jobba mer med volontärarbete, vad är det som gör att de inte börjar med det på en gång? Jo för de är rädda. Jag kan ju inte säga upp mig, hur skulle det gå? Jag kommer inte kunna betala räkningarna? Jag kommer säkert bara misslyckas med mitt företag. Jag har det ju ändå ganska bra på mitt jobb nu. Vad kommer kollegorna säga, de kommer tro att jag är tokig etc. Att ha det ”okej” är livsfarligt för då har du oftast inte tillräckligt starka incitament för att övervinna dina rädslor och jobba mot dina drömmar. Du nöjer dig med mediokert.

Här är något jag insåg för bara några dagar sedan. Rädsla och självförtroende har en stark korrelation när det gäller livet och pengar. Om du är rädd kommer du kunna spara ihop ett berg med pengar innan du vågar ta ett steg till att göra något annorlunda, typ säga upp dig för att följa dina drömmar. Har du grymt självförtroende behöver du inga pengar för att göra samma sak. Våga tro på dig själv och göm dig inte bakom ett berg av pengar innan du tar tag i ditt liv!

När det kommer till kritan, vad är egentligen det värsta som kan hända? Du kommer kunna lösa de situationer som dyker upp. Det kanske är lite jobbigt, men vem har sagt att det ska vara enkelt att nå sina mål? Våga ta tag i den här frågan och skriv ner det värsta som kan hända, hur det kommer påverka dig och ditt liv. Se inte bara riskerna, se det som en fantastisk möjlighet att skapa något nytt, roligt, inspirerande och givande. Väger fördelarna över riskerna? Antagligen är det värt att testa!

Slutkläm

Det går att utveckla mycket av det jag skrivit om i det här inlägget mycket djupare. Men det jag vill ha sagt och att du tar med dig är att du inte ska stirra dig blind på målet. Våga ifrågasätta dina egna mål och din egen resa. Är du inte nöjd nu, gör något åt det nu. Spara inte pengar i 10 år och gör något åt det sen, det finns en risk att det inte blir som du tänkt dig. För det krävs att du bearbetar din rädsla, bygger självförtroende och vågar testa nya saker redan idag.

Den senaste tidens insikter har gjort stora avtryck på Herr och Fru Oberoende också. Vi lägger fortfarande undan pengar varje månad som vanligt men som ni kanske märkt från månadsrapporterna av pengamaskinen sätter vi inte in pengarna på börsen längre. Vi har nämligen börjat spara pengar till en eventuell tjänstledighet.

Om vi nu suktar efter ekonomiskt oberoende och att kunna säga upp oss och bara ”göra det vi vill” kanske det skulle vara en bra idé att prova på hur det känns?! Tänk om det inte alls blir som vi tänkt oss. Vi kanske blir så rastlösa att vi inte vet var vi ska ta vägen och vill tillbaka till arbetslivet igen. Då vore det ju synd om vi haft ett mål i 10-15 år bara för att inse när vi kommit fram att det inte var det vi ville?!

Har du börjat spara mot ekonomiskt oberoende kan jag bara säga grattis! Det är mer än de flesta klarar av. Men har du väl startat så uppmanar jag dig också att tänka efter vad syftet är med ditt sparande. Att ha ekonomisk trygghet i livet är ett mycket fullgott svar, det är anledning nog. Men söker du efter livsomvälvande händelser som ska komma av ditt oberoende så våga ifrågasätta dina mål precis som jag diskuterat i inlägget.

Det här var ett ganska personligt och mastigt inlägg och det hade varit superkul om du ville dela med dig av dina tankar och idéer. Jag tror det finns mycket att säga på ämnet och det är fortfarande ganska nytt tänkande för mig också.