Varför har vi inte nått vårt mål än? Jag vill vara där nu och jag är trött på att spara och kämpa på mer. Hur ska jag tänka nu?
Pengamaskinen
Var hämtar man sin motivation? Det händer då och då att jag deppar ihop och tycker att det är helt outhärdligt att vi inte nått vårt mål än. Jag önskar ibland att det skulle gå fortare, att jag kunde få mer fritid i vardagen. Men för att bygga upp en pengamaskin krävs att vi jobbar under en längre period innan vi kan börja njuta av friheten som pengamaskinen ger.
Att bygga en pengamaskin är en livsstil. Att spara pengar är en livsstil. Mycket handlar om långsiktighet och att våga tro på börsens kraft att ge avkastning som gör att pengamaskinen kommer växa och bli större och större. Ibland kallas det att man har några ”hundår” där man verkligen sliter för att sedan kunna leva bättre. Men det går inte att ha 10-15 hundår innan man har en pengamaskin som gör att du inte längre behöver jobba. Det måste gå att leva och ha en trivsam tillvaro under resan. Därför krävs det att vi skapar en livsstil som är bra men som samtidigt tillåter oss att spara mycket pengar.
Jobbet och balansen
Även om vi har det bra nu med hus, bil, många nöjen och en trevlig livsstil så är det emellanåt riktigt kämpigt. Så är det kanske för alla, inte bara för oss som sparar till en pengamaskin. Jag är i en sån jobbig period just nu. Jobbet känns segt, jag ifrågasätter om det är så här det måste vara fram tills vi nått vårt mål? Finns det ingen annan väg? Jag funderar även på om det är 100% frihet som är målet för mig. När vi var tjänstlediga så var det ibland utmanade att vara helt ledig under längre perioder. Det är såklart ett lyxproblem att inte kunna sysselsätta sig med fri tid, men jag funderar på om jag verkligen vill sluta jobba helt eller om jag skulle vilja ha något typ av deltidstjänst kvar.
Om jag nu skulle jobba deltid så skulle jag kunna börja med det nu på en gång utan problem. Vår pengamaskin täcker just nu ca mer än 50% av våra utgifter så det finns möjligheter… Samtidigt vet jag inte om det är möjligt att ha en deltidstjänst där jag jobbar idag så det krävs en insats från min sida för att försöka hitta en sådan möjlighet i så fall.
Men så kommer jag tillbaka till att tänka att det vore ju bra att spara ihop till en pengamaskin som täcker alla våra utgifter. Då har vi verkligen alla möjligheter öppna framför oss. Vi kan vara helt oberoende från lön eller så kan vi eventuellt ha någon typ av deltidstjänst för att både få mening i vardagen och få lite extra inkomster. Den ”enda” nackdelen är att vi måste jobba och spara en tag till, vilket känns lite drygt. Jag vet inte om jag börjar bli otålig eller vad det är men jag är oerhört ivrig att nå målet. Även om jag inte riktigt vet vad det är jag ska hitta eller göra när vi nått målet så är jag ovanligt sugen på att komma fram snart!
Vad är jag ute efter?
Frågan jag kanske egentligen borde ställa mig är hur jag kan anpassa min vardag så att jag tycker den känns okej eller till och med bra? Visst, timmarna på jobbet är vad de är. Men utöver det så finns det många timmar på dygnet som jag kan ägna åt andra saker som kan ge mig energi. Det kommer till exempel en lansering av min bok under våren vilket kommer bli spännande. Det kommer en vår när det blir ljusare och grönare ute när timmarna efter jobbet kan spenderas utomhus vilket jag gillar. Kanske är det bara så att det här är en liten vinterdepression pga mörker och att det varit lite extra kämpigt på jobbet efter julledigheten, vad vet jag.
Om mitt mål inte är klart så är det också svårt att hålla motivationen uppe. Jag vet ju inte riktigt vad det är jag strävar efter när vi nått slutmålet. Jag måste börja tänka på vad det är jag vill göra när vi blir fria och fokusera på det. Vill jag laga mer mat, fotografera, coacha andra, vara mer i naturen, träna mer, spela spel, läsa böcker, jobba med bloggen? Ibland får man vara sin egen coach för att komma på banan igen.
Det jag är säker på är att det här går i vågor. Det kommer kännas bättre om någon vecka helt klart.
Vill inte betunga er med mina filosofiska känslor men samtidigt vill jag ändå visa att jag är också människa och har svackor jag med. Det visar bara ännu en gång att pengar inte gör en lycklig. Det handlar om andra saker. Att tro att pengar löser dina problem är nog fel. Det gäller att hitta andra saker som gör dig lycklig.
Hur gör ni för att hålla motivationen uppe att spara och se frukten som kommer där borta på andra sidan?
Inte där riktigt än
Visst jag har svackor av andra anledningar men jag får energi av att investera, följa börsen och ekonominyheterna.
Troligtvis får jag också en svacka kopplat till mitt mål om frihet men då är det nog snarare kopplat till arbetet än till investeringarna, fritid har jag varannan vecka året om så jag har tränat på det, längre perioder kan såklart bli tråkiga men där kommer hobbys in, jag har börjat med biodling vilket kan ge både fritidssysselsättning och några kronor extra sen gillar jag att snickra vilket det finns gott om möjligheter till både som biodlare och husägare, fritid kommer jag aldrig få för mycket av 🙂
Tack Kaksmet, intressant läsning! 🙂 Fritid varannan vecka låter bra!
Känner igen mig i det du skriver att man ifrågasätter, ska det verkligen vara så här? Men kämpa på. Gällande sysselsättning när du blir fri: Skriv vet ja! Jag har sett hur du skriver och det är riktigt bra. Du har en stil som är lätt att följa, bra språk samtidigt som du skriver intressant.
Ha det gott!
Snart är ni där!
Mvh, Anneli
Tack Anneli för pepp! 😉
Ja, Corona gör ju inte saken bättre. Fråga dig själv ärligt vad det är du saknar i livet, och agera därefter Kanske skall ni modifiera målet lite och göra något annat ett tag? Lyckan finns kanske inte där i slutet av sparandet. För många människor betyder arbetet väldigt mycket, kompisar, struktur i vardagen etc etc. Att gå i pension var inte en helt lätt sak, åtminstone inte för mig. Skönt på sätt och vis men man tappar de kontakter man hade i jobbet. Idag känns det bättre.
Kanske behöver du en helt ny sak att lägga din energi på?
Tack Viveka för din kommentar. Ja det är aldrig fel att ifrågasätta och reflektera över målen och vart vi är på väg. Precis, jag är lite där och funderar på vad ’slutmålet’ egentligen är. Att vara fri är en sak men vad vill jag göra då och fortfarande få den stimulans som jag behöver kräver lite mer tankeverksamhet 🙂
Jag förstår hur du tänker och kan relatera till att det känns väldigt jobbigt att inte ha nått målet ännu. För vår del så har jag märkt att svackorna framförallt kommer exempelvis när man fått lite försmak på det friare livet (typ semester/föräldra- eller tjänstledighet, permittering) eller när det är för mycket på jobbet och runtomkring. Jag har väl inget direkt knep för att få tillbaka motivationen igen mer än att prata med andra, grotta ner sig i kalkyler, statistik och siffror eller faktiskt unna sig något bara för att man vill. Kanske ta någon dags semester eller sluta lite tidigare från jobbet några dagar och fånga solljuset mitt på dagen.
På tal om vad du skriver att målet inte är helt klart så har jag nyligen landat i att jag egentligen inte eftersträvar att sluta jobba helt, utan hade velat arbeta på 50% just för den intellektuella utmaningen och den sociala biten. Jag trivs egentligen väldigt bra med mitt jobb, men tycker att dagarna blir för långa i kombination med familjeliv. Har man en tanke på vad man vill göra sen så tror jag inte det måste vara helt klart vad man vill göra efter man nått sitt fire-mål.
Hej Cecilia och tack för kloka tankar.
När du säger det så stämmer det nog ganska bra. Perioderna när det känns lite jobbigt kommer inte sällan efter ledighet t.ex. Det är som jobbigast när man smakat på hur det skulle kunna vara. Bra tips att ta lite korta dagar och semester “mitt i”.
Intressant! Jag har inte landat i att det är så jag vill ha det men skulle definitivt kunna tänka mig det. Permitteringen förra året var en period där jag mådde väldigt bra 🙂
Inte nått vårt mål.
Måste man tjäna mycket pengar?
Måste man ha besparingar?
Om svaret är JA då borde minst 1/3 av jordens befolkning ta livet av sig redan innan
morgondagen – för dom kommer aldrig att tjäna såna pengar att som kan få ihop ens
små besparingar $ 1,500
Ni är bortskämda – ställer o har höga krav på livet.
Det är en relevant kommentar Z-mannen. Vi har det bra, väldigt bra! Men människan och vår hjärna vill ha mer och bättre. Ibland är det svårt att uppskatta det vi redan har och hela tiden sträva efter något annat, något bättre, lite mer… Ibland mår vi bra av att vara tacksamma för det vi har och uppskatta det. Dalai Lama lär ha sagt att så länge vi önskar oss något som vi inte har, hur ska vi då kunna vara lyckliga över det vi har nu?
Z-Mannen: Jag tror att man kan ha två tankar i huvudet samtidigt: att vara nöjd, glad och tacksam över där man är och hur man har det, men också att vilja ha mer och bättre. Det kommer alltid att finnas de som har det sämre (precis som att det alltid kommer att finnas de som har det bättre) – ska man bara sluta att sträva efter att få det bättre då? Människan har kommit dit man är idag för att man hela tiden strävar efter att få det bättre. Det är också så som vi kan hjälpa varandra och lyfta oss som grupp.
Att vara en lite kugge i maskineriet vi kallar konsumtionssamhället är inte min definition av att vara bortskämd. Visst våra fysiska behov blir tillfredsställda med råge. Men våra själar dör svältdöden. Se bara på hur den mentala ohälsa rakar i höjden. Vi behöver en annan lösning än mera pengar till alla. Jag vantrivs väldigt mycket på mitt jobb och vill inget hellre än att slippa jobba. Därför sparar jag så mycket jag kan och har dragit ner konsumtionen så mycke jag kan utan att lida.
Hej Tommy,
Tack för din kommentar! Håller med om att vår mentala hälsa skulle kunna vara bättre genom att minska konsumtion och stressiga arbetsdagar.
Får jag ställa en fråga, vad planerar du att göra när du slutar jobba? För mig är det fortfarande en nöt att knäcka om jag vill sluta jobba helt eller inte.
Jag trivs verkligen ute i naturen och vill ha ett liv där jag bor nära naturen. Där plockar jag svamp, bär, fiskar och jagar. Jag skulle vilja experimentera och se hur mycket pengar det går att tjäna på att plocka mat i naturen och sälja vidare. Men för det behöver jag en stabil ekonomisk grund att stå på. Eftersom det inte är någon etablerad karriärväg är det omöjligt att veta om jag kan få ihop tillräckligt med pengar för att klara mig.
Just nu har jag 1,8 miljoner på mitt Avanza Zero. Jag har bestämt mig för att lämna arbetsmarkanden när jag når 3 miljoner. Om jag har tur infaller det om 3-4 år i värsta fall kan jag nalla på besparingarna. Idag ligger min besparingsnivå på 50-55%.
Bor idag i en förort till Stockholm och jobbar på ett kontor. Ibland när jag tittar ut genom kontorsfönstret och det öser ner regn tänker jag “det vore ändå bättre att vara i skogen nu.”
Tror att Ni som har det bra – dvs bor vettigt – har bil – äter rimligt bra – har viss mängd besparing-
och kan spara varje månad (inte mycket men någon 1,000 lapp i alla fall – många gör inte
saken sämre), dvs pengarna räcker till och är friska.
Ni skulle må bra av att åka till ett fattigt land en gång om året – landet behöver inte vara totalfattigt men man besöker de riktigt fattigaområdena – de finns även i England (som hade typ flest bostadslösa i Europa o flest tonårsgraviditeter) o andra länder – varför inte besöka Djungeln utanför Calais o ta ett snack medlycksökarna/de som lever på hoppet där – om man nu inte vill åka långt.
Eller åka längre bort o inte bara koncentrera sig på de fattiga utan de som studerar för att komma upp sig o där utbildning inte är gratis – för att se med egna ögon de uppoffringar dessa studenter gör – Philippines o Indien är bra här o förmodligen vissa länder i Africa (de med bra utbildning o engelsktalande)
Du har en poäng i att det kan vara bra att jämföra sig med de som inte har det lika bra som vi har. Vi har trots allt rent vatten, rättssystem som fungerar hyfsat bra, sjukvård med mera. Det kan hjälpa att vara tacksam för allt vi har, helt klart.
Samtidigt har jag också varit i många fattiga delar av Afrika och de som inte har mycket är ibland de som ändå är lyckliga och tacksamma för det lilla de har. Det är ibland svårt att förstå sig på lycka 🙂
Det mest intressant med din afrikaresa skulle vara att verkligen kontakta o jaga de fattiga som
till varje pris o största uppoffring vill utbilda sig.
På Philippines läser de riktigt ambitiösa från squatter areas sina läxböcker under gatubelysningen när det är mörkt för de har ingen el hemma. O gå ut på restaurang o äta
dagens lunch eller ta en latte finns inte ens på världskartan.
Fattar Ni nu vad jag menar att Ni har det för bra – de här människorna hoppas kunna få ihop
mer än de $ 1,500 jag nämnde o vet att utan utbildning kommer de knappt att kunna spara mer än några $$ i sin livstid.
Nu är det feeel feeel feel på Z-Mannen också för jag kan inte konsten att vara förnöjsam
eftersom jag anser att de flesta konsumentprodukterna är bara skit – o profigrejerna är’
extremt dyra (kök/hem – restaurang/café-grejer som går o laga)
Bil – alla nya bilar under 400,000 kr nypris är också bara skit
Detsamma gäller skor för under 3,000 kr