Det kom en fråga från en läsare här för några veckor sedan om jag hade gjort något annorlunda om jag hade startat om vår resa mot ekonomiskt oberoende idag. Tänkte prata lite om det i dagens inlägg.

2013

Ja det var året 2013 som vi på riktigt tog beslutet att börja spara till en pengamaskin och försöka uppnå ekonomiskt oberoende. Där och då siktade vi på att nå målet inom 10 år, alltså 2023. Mycket har hänt längs vägen vilket innebär att vi inte har nått vårt mål än.

Hur intresset skapades

När vi började spara 2013 så hade både jag och fru oberoende en hel del erfarenhet från att spara i aktier och fonder. Min morfar var superintresserad av aktier och på somrarna när jag var där som liten så stod text-tv ofta på sidan 202 för att följa hur börsen gick under dagen. Jag lärde mig att gult var bra (då gick aktierna upp) och blå var dåligt (då gick de ner). Där fanns information om köpare och säljare, senaste kurs etc. Det var ganska spännande för en ung Eric som gillade siffror. Jag blev snabbt intresserad och att kunna tjäna pengar lät ju hur bra som helst.

På gymnasiet startade jag ett konto hos det som senare blev Avanza, kommer inte ihåg nu vad sidan hette exakt. På den tiden kostade courtaget (avgiften för att köpa och sälja aktier) 100kr för både köp och sälj även för små poster vilket innebar att det var en stor del av värdet när jag satt och köpte och sålde för tusenlappar. Det var lite klurigt. Jag tror inte att jag var speciellt skicklig men värdet gick trots allt upp och det kändes bra, jag hade nog ca 100 000kr när jag slutade gymnasiet. Jag gjorde även många misstag under den här perioden genom att blint lita på vad som stod i tidningar och köpte förhoppningsaktier som djupdök och aldrig kom tillbaka. Jag behöll förlorare och sålda vinnarna för att "ta hem vinster". Sakta men säkert förstod jag värdet i att investera i större bolag som var lite tryggare placeringar.

Under universitetstiden var det mycket aktier i investmentbolag och en del andra aktier med fokus på bra och stabil utdelning som gällde för mig. Jag var även med i unga aktiesparare och pratade aktier med likasinnade och besökte företag i Lundaregionen, det var väldigt kul!

Starten på den riktiga pengamaskinen

När vi då 2013 bestämde oss för att börja spara till vår pengamaskin så pluggade fortfarande fru oberoende och jag hade precis börjat jobba. Vi var vana vid att hålla hårt i pengarna och vi fick ganska mycket pengar över även om det "bara" var från en lön.

Från 2015 så började även fru oberoende jobba och två löner kom nu in på kontot varje månad och sparadet togs till nya nivåer. Jag minns inte exakt när vi fick ihop vår första miljon men jag tror det var runt 2017. Då var jag 30 år och lämnade Unga Aktiesparare bakom mig och startade den här bloggen för att kunna fortsätta prata om vår resa och investeringarna. Dock har intresset för de specifika aktierna eller fonderna svalnat rejält för mig, nu investerar vi bara i passiva indexfonder och det tycker jag är jätteskönt.

Det ska sägas att vårt sparande inte alltid varit superstabilt till pengamaskinen. Ibland har någon av oss jobbat deltid (av olika anledningar) vilket gjort att vi inte kunnat spara fullt ut, även om vår sparkvot legat runt 50% under hela 10-årsperioden från 2013. Dock så är det inte riktigt sant för hela 2018 och nästan hela 2019 gick sparandet till att finansiera vår tjänstledighet som vi gjorde 2019. Det var ett test på 6 månader för att se hur det skulle vara att inte jobba som vanligt. Det var ju det som vi längtade så mycket efter och den friheten skulle vi få via vår pengamaskin.

Från 2019 så har vi också haft det lite blandat med sparandet då Fru oberoende skolade om sig under ett år och hade kortare perioder mellan lite jobb innan hon under slutet av 2021 fick en tillsvidareanställning där hon fortfarande är kvar nu. Så just nu har vi en stabil situation igen där vi kan spara ganska mycket.

Dock tror jag att jag nämnt under förra året att vi inte sparat alla pengar in i pengamaskinen utan att vi sparar till en "frihetsbuffert" för att kunna vara mer flexibla om vi skulle vilja prova gå ner i tid, säga upp oss, vara tjänstlediga igen eller något helt annat.

Var är vi idag?

Vi har i princip sparat ihop det kapital som vi 2013 trodde skulle räcka för att finansiera våra utgifter. Det var dock baserat på våra låga utgifter från studietiden och vi har lagt på oss ganska mycket mer utgifter sedan dess! Men för att finansiera vår nya budget som vi satt för 2023 så är vi knappt halvvägs. Dock har vi fått ihop ett riktigt bra kapital som jobbar på bra av sig själv nu utan att vara superberoende av våra nyinsättningar.

Vi har inte heller samma mål som vi hade när vi började skulle jag säga. I början var det mer en flykt från att sitta på ett kontor tills man blir 67 år och kunna säga upp sig innan dess. Under många år och tack vare tjänstledigheten har jag landat i att det handlar om någon slags balans. Jobbet har absolut värden som är bra, men det finns också delar att arbetslivet som inte är lika kul. Det största "problemet" är att behöva lägga 8,9 eller 10 timmar om dagen på sitt jobb. Det stör lite för mycket för att jag ska känna att jag på riktigt styr min tid och kan hitta på det jag vill.

Trots att vi sparat i 10 år och att vi har en ganska stor pengamaskin så är målet fortfarande lite luddigt och otydligt för mig. Det enda jag vet är att om vi fortsätter spara så skapar vi oss möjligheter att göra saker annorlunda i framtiden. Just nu jobbar vi på och sparar det vi kan.

Vi har gjort en väldigt intressant och lärorik resa kring alternativa investeringar. Jag tänkte att de alternativa investeringar kunde ge oss lite högre kassaflöden jämfört med de 4% som man kan räkna med från sitt börskapital. Det har visat sig fungera bra i vissa fall och inte alls bra i andra. Det är högre risker förknippat med de flesta alternativa investeringarna och det finns inga garantier. Det har gjort att vi mer och mer går tillbaka mot en portfölj som väger tungt mot börsen. Vi är nästan på en fördelning 85/15 i förmån till börsen. Den nivån känns rimlig baserat på vad vi provat. Det innebär samtidigt att vi får förlita oss på de 4% vi kan få från börsen när vi räknar på vårt kassaflöde. En dröm har alltid varit att kunna äga och hyra ut fastigheter, men det är inte alltid så enkelt som det verkar. Det kräver dels mycket startkapital samt tid om man inte tar in förvaltningshjälp men då sjunker avkastningen drastiskt.

Ångrar jag något?

Så till dagens fråga. Om jag hade haft chansen att göra något annorlunda, vad hade det varit? Jag måste säga att jag inte hade gjort så mycket annorlunda, jag är glad för den resan vi gjort. Tipset som jag kan ge till dig som är tidigare i din resa än vi är, är att försöka spara så mycket du kan och vill så tidigt som möjligt. Pengarna som man sparar tidigt är jätteviktiga och när du sedan börjar komma upp en bit i kapital så kommer maskinen göra mycket av arbetet av sig själv.

Jag är tacksam för att vi vågat göra saker lite annorlunda. Jag är tacksam att vi rest så mycket som vi gjorde fram till pandemin i princip. Vi snittade 100 000kr på resor mellan 2013 och 2019 per år. Trots det sparade vi ca 50% av våra inkomster och byggde vår pengamaskin.

Något jag insett är att det är kanske inte slutmålet som är det viktiga, utan det är resan. Jag tänker på allt jag lärt mig under resan, alla insikter, alla beslut, alla misstag, alla framgångar. Mycket handlar om att våga gå sin egen väg och inte påverkas för mycket av sin omgivning. Skapa din egen plan och följ den. Såklart kommer din plan att ändras längs vägen (som vår gjort) men låt stjärnan i slutet av resan vara din "guiding star" i dina beslut och handlingar. Det kommer man långt på.

Något som jag insett i den andra halvan av vår resa är just balansen kring att spara och att leva här och nu. Jag vill undvika att jag skulle ångra att jag sparade för mycket och inte gjorde det där som jag så gärna ville. Av den anledningen var vi tjänstlediga t.ex. Det var ju jättedumt utifrån att vi inte sparade till pengamaskinen under nästan 2 år men ångrar jag det idag? Nej inte alls, det var fantastiska 6 månader med upplevelser, insikter och tid för spännande projekt som min bok. Så balansen är viktig.

Framåt då?

Ja som sagt så fortsätter vi att spara. Slutmålet är ju fortfarande att en dag kunna täcka våra utgifter med passiva inkomster och det jobbar vi mot. Om vi når det om 5, 10 eller 15 år vet jag inte men vi kommer nå dit. Det är jag säker på. Exakt hur resan kommer se ut dit vet jag inte riktigt däremot.

Hur har din "sparkarriär" sett ut?