Ibland sitter jag och funderar på hur världen fungerar eller inte fungerar. Sen tänker jag på vår plan och hur den hänger ihop med allt.

Det är enkelt att leva livet

När du är mitt i det kanske det inte är så lätt att se, men när du börjar ta ett steg åt sidan och observera vad som egentligen händer så blir bilden lite annorlunda.

För mig verkar det som livet är uppdelat i 3 grova faser för de flesta av oss.

Vi växer upp och går i skolan för att förbereda oss för arbetslivet.
Vi jobbar som anställda, gifter oss, skaffar barn, hund, hus och bil. Kanske en sommarstuga och båt också.
Vi går i pension, får 50% av lönen vi hade när vi jobbade och har chansen att resa dit vi alltid velat eller göra det vi inte hann när vi jobbade.

Skolsystemet

Jag ser det så mycket runt omkring mig i min omgivning. Att alla går i skolan och att de går längre och längre i skolan är kanske ingen nyhet för dig heller. Enligt SCB så har 75% av alla 29-åringar ett förvärvsarbete 2014. 1985 hade 75% av alla 21-åringar förvärvsarbete. Vi lägger alltså mer och mer tid i skolan och det krävs högre utbildningar för att få ett jobb. Vad innebär det här? Jo att färre människor är ute i arbetslivet och ”bidrar” till samhället och att pensionsåldern således måste förskjutas till högre ålder för att systemet ska gå ihop. Det som också händer när unga går i skolan längre är att de antingen belånar sig alternativt får stöd från sina föräldrar.

Det är inte fel att utbilda sig, absolut inte. Men att vi spenderar så mycket tid i början av våra liv på att studera och belåna oss känns inte optimalt. I Sverige får vi utbildningen betald, utomlands kan skulderna du har när du kommer ut från skolan vara väldigt stora.

Jobbfasen

Jobbfasen går ut på att hitta ett så välbetalt jobb som möjligt för att du ska kunna köpa ett fint hus, bil, kläder och leksaker till dina barn. Här spenderar vi ungefär 40 år i ”ekorrhjulet” med att få ihop livspusslet. Du ska ta hand om din respektive, dina barn och dig själv såklart. Detta samtidigt som du lägger minst 50 timmar borta från hemmet varje vecka. Väl hemma är det mycket att ta hand om, dessutom sommarstugan som behöver renoveras och båten som ska tas upp inför vintern etc. För att återhämta dig lyckas ni skrapa ihop pengar till en Thailandsresa varje vinter. De här två veckorna är essentiella för att du ska orka ett helt år till på jobbet fram tills nästa resa hägrar. Tänk om vi levde ett liv vi inte behövde ta semester ifrån?!

För min egen del har jobbfasen hittills mycket varit en jakt på mer betalt, det har drivit mig mest. Så är det säkert inte för alla men kanske för en hel del. Egentligen undrar jag vad det är för syfte? När jag väl fått högre lön så är jag ändå inte nöjd för då letar jag efter ytterligare höjningar. Tur med arbetsplatser, bra chef och bra kollegor är superviktigt. Frågan jag ställer mig ibland är om jag lever för att jobba eller om jag jobbar för att leva. I min värld hade det varit fantastiskt att ha ett jobb där jag kände att allt jag gjorde där fyllde mig med glädje och tillfredsställelse, tyvärr har jag ännu inte riktigt hittat en sådan anställning.

En del människor i min omgivning flyttar till hus, skaffar sina barn nu och samlar på sig mer och mer utgifter. De gör sig beroende av två inkomster, annars går inte den ekonomiska kalkylen ihop.

Pensionsfasen

Här tror jag det finns lite både och. Vissa pensionerar sig rika, men många har det knapert. När de äntligen har slutfört jobbfasen och kan andas ut och hitta på roliga saker har de inte tillräckligt med pengar att göra det. Har pensionärerna inte sparat privat inför sin pension får de räkna med att få ut mycket mindre pengar jämfört med när de arbetade. Kanske blir det svårt att få ihop vardagsekonomin när den ena partnern plötsligt för en stroke och flyttar in på äldreboende som tar den största delen av pensionen.

Usch vad negativt!

Ja jag har nog vinklat synsättet ovan till att vara ganska negativt, det är medvetet. Det finns såklart massvis med härliga saker i varje fas också. Vi lär oss cykla, vi vinner en fotbollscup, reser med familjen till Mallorca, tar studenten, flyttar hemifrån, gifter oss, får barn, får löneökning, får barnbarn, genomför vår drömresa etc. Alla dessa händelser innehåller massvis med lycka och blir fina minnen.

Men det jag vill få fram är att instruktionsboken för livet finns här för alla, alla vet hur livet ”ska gå till”. Det är ingen som pratar om något alternativ, eller? Det var ingen som berättade för mig i skolan att det går att spara pengar och kunna avsluta sin anställning och sedan jobba med vad du vill utan ekonomisk press. Det var ingen som berättade för mig om pensionssystemet och att om jag ville ha en bra pension behövde jag nog spara undan en del privat. Det var ingen som förklarade för mig att privatekonomi är jätteviktigt och att bokföra utgifter kan vara en stor hjälp för att klara dig i livet.

Vad är det vi egentligen vill ha i livet?

Anledningen till att så många fortsätter i samma spår som alla andra som följer livets instruktionsbok är för att de inte vet vad de vill. Om jag hade frågat dig vad du egentligen vill med ditt liv kanske det känns lite jobbigt? Vad gör du här på jorden, vad vill du uppnå, vad vill du åstadkomma, hur vill du bli ihågkommen när du inte längre finns? Varför går du upp på morgonen, vad är det som får dig att se glädje i livet och njuta av varje sekund av det här fantastiska som vi alla är en del av, livet.

”De flesta går upp på morgonen för att de inte dog under natten” är ett av mina favoritcitat. Ett annat är att de flesta inte får vad de vill ha i livet, för de vet inte vad de vill ha. Att följa 3-fas livet med skola, jobb och pension är bekvämt och enkelt. Det är relativt bekymmersfritt och ganska förutsägbart. Enligt mig ganska tråkigt också. Vågar du inte fråga dig själv vad du vill, gå utanför din komfortzon och göra något annorlunda kommer du aldrig bli framgångsrik eller bli ihågkommen som någon speciell efter att du har dött. Ditt liv kommer också att passera ganska snabbt eftersom du är inne i ett förutsägbart mönster utan speciellt många överraskningar.

Om jag hade sagt att du fick jobba 50% från och med imorgon och fortfarande få samma inkomst, hade du tagit det? Såklart! Om jag sa att det krävs att du sparar 50% av din lön i 8 år, hade du fortfarande gjort det? Kanske, kanske inte. Det är ju jobbigt, och gud vad långsiktigt. Tänk om jag dör imorgon? Det är lättare att köpa en lott och hoppas att jag vinner jokervinsten?

Vad jagar vi?

När frågan om meningen med livet kommer upp svarar en del att det är att få barn, vissa säger att de vill lämna världen som en bättre plats än när de föddes, vissa säger att ha roligt. Alla svar är rätt, det är helt personligt och upp till dig vad din mening är. Dock blir svaren på en sådan flummig fråga också ganska flummiga och inte speciellt konkreta.

Men när vi är mitt i livet och frågar oss vad vi vill ha där och då så kanske inte ”att få barn” som känns mest meningsfullt. Du kanske skulle vilja kunna gå ner och jobba deltid för att umgås mer med dina barn? Du kanske vill ta bättre hand om dig själv, ha tid att träna, äta näringsriktig mat, skriva den där boken du tänkt på så länge, bo i Italien 1 år och bli bättre på att måla, jobba som volontär i katastrofområden, bygga ditt eget hus etc. Det här är allt saker som gör att du växer som person, det är nya saker som tar dig närmare vad du egentligen drömmer om och ger ditt liv mening. Det gör att livet inte bara ”passerar” utan du skapar ditt eget liv och fyller det med aktiviteter du gillar.

I vårt fall så jagar vi efter mer tid. Tid är den ultimata valutan. Ändå blir vi tvungna att sälja vår tid det första vi gör när vi gått klart skolan för att få ihop våra liv om vi följer instruktionsboken för livet som de flesta använder. Med mer tid går det att göra det du verkligen vill göra. Utan att någon annan styr över dig och säger åt dig vad du ska göra. Du blir din egen chef och kan helt själv bestämma vad du ska göra.

Leva här och nu

Livet är en gåva och det är jätteviktigt att ta vara på varenda minut som vi har på denna jord. Samtidigt är det också viktigt att ta ansvar över sitt eget liv. Jag vill inte ligga på min dödsbädd, titta tillbaka på mitt liv och tänka ”jag ångrar att jag inte gjorde så där istället”. Jag vill tänka ”fasen vilken grym resa jag varit med om”. I min värld är det lättare att uppnå det sistnämnda om jag styr över min egen tid, det blir lite svårare om jag inte gör det. Vad vill du helst tänka, vad kul att jag såg alla säsongerna av Game of Thrones under mitt liv, eller vad kul att jag tog tag i det där att skriva boken om mitt intresse kring bilrenoveringar. Den har hjälpt många andra och gav mig kontakt till många av mina bästa vänner. Vilket var jobbigast? Antagligen att skriva boken. Vad gav mest framgång och lycka, att skriva boken! Lycka och framgång kommer inte i din komfortzon (i soffan) där det är varmt och mysigt hela tiden.

Vårt sätt att leva idag (hos familjen oberoende) innehåller att gå till jobbet varje vardag. Utanför jobbet gör vi så mycket vi kan för att utvecklas personligt och göra roliga saker. Dock är tiden begränsad när vi båda jobbar 100% och jag skulle gärna haft fler timmar till ”mig själv”.

Att spara

Att spara ihop ett kapital som innebär att ekorrhjulet kan vara slut är just precis vad vi siktar mot. Dock så kommer vi inte pusta ut och bara dricka paraplydrinkar resten av livet. Meningen är att vi ska kunna fylla våra dagar med aktiviteter och uppgifter som vi älskar. Vi ska tjäna pengar medan vi har roligt och på våra premisser. Vi kan själva bestämma när vi vill arbeta med våra projekt, hur mycket och länge. Tid till familj och vänner kommer det finnas mycket mer av. Träning och att ta hand om våra kroppar som vi ska ha tills vi är 100år kommer också vara ett stort fokus. Att hjälpa andra och ge tillbaka till samhället kommer vara ett annat fokusområde. Trots att vårt mål är att sluta ”jobba” kommer vi inte sluta ”arbeta”. Alla vill vi bidra och känna att vi är behövda och ger värde till andra människor.