Den här veckan har varit väldigt rolig och intressant! I onsdags var jag med i Sydsvenskan. Jag var både på förstasidan av tidningen och hade nästan ett helt uppslag i själva tidningen.

Bakgrund till artikeln

Syftet med min blogg är att nå ut till så många människor som möjligt med mina tankar och idéer för att skapa medvetenhet om pengar, privatekonomi och ekonomiskt oberoende. För några veckor sedan tog jag kontakt med Sydsvenskan och lyckades sälja in mig själv så att de ville komma och intervjua mig. Att det skulle bli en så stor artikel visste jag inte, och det var en trevlig överraskning! Sedan jag startade bloggen har jag inte riktigt vetat om jag skulle vara anonym eller inte. Men redan från början så bjöd jag in mina vänner på facebook att gilla bloggens facebook-sida så helt anonym har jag inte varit. För att kunna vara mer transparent så bestämde jag mig ändå för att gå ut publikt och visa vem jag (och min fru) är. Jag tror det är bra och att det skapar mer intresse hos er som läser bloggen. På det viset hoppas jag att det känns mer personligt. Nu till själva ämnet för det här inlägget. När en artikel om ekonomiskt oberoende kommer ut i pressen så uppstår en del funderingar och kommentarer. Sydsvenskan publicerade artikeln på deras facebook-sida och det var några personer som ställde sig frågande till det vi gör. Kanske en naturlig reaktion för de som inte hört om något liknande tidigare, men samtidigt tycker jag det är synd att många så enkelt förkastar det vi gör och har ursäkter varför det "inte går" och "att det är ett tråkigt liv" etc. Baserat på kommentarerna som skrivits kan jag gruppera dem i fem grupper enligt nedan:

Man måste leva här och nu. Man vet aldrig när man dör. Tänk om ni sparar tills ni är 40 och sen dör ni. Då har ni sparat helt i onödan.
De har ju inga barn. Det är ju barn som kostar, en vanlig barnfamilj har inga möjligheter att spara
Välfärden bygger på att folk arbetar, tänk om alla gjorde som ni?
De rika de kan
Livet handlar inte om att ligga på soffan

Jag tänkte nu punkt för punkt gå igenom invändningarna och berätta hur jag tänker.

1. Man måste leva här och nu, tänk om ni dör?

Bara för att vi sparar så betyder det inte att det är plågsamt, att vi håller igen extra mycket eller att vi inte njuter av livet. Alla sitter vi i samma båt där vi går i skolan, jobbar och sedan pensionerar oss. Vi har grundfilosofin att vi lever så mycket vi kan här och nu även om vi sparar. Sparandet är inget som begränsar oss. Vi har inte dragit åt svångremmen eller snålar i vår vardag utan lever här och nu precis som alla andra. Dock tror jag att vi skulle kunna leva ännu mer "här och nu" om vi kunde bestämma mer över vår egen tid. Alltså borde det motivera alla som vill leva här och nu att gå i pension vid 40 istället för vid 67 års ålder, eller? Risken att dö är lika för alla även om man sparar eller inte. Enligt SCB är risken att dö det kommande året när man är 40 år 0,1%, när man är 67 år är risken 1,2%. Är man orolig för att dö borde snarare drivkraften att gå i pension vid 40 istället för 67 vara ännu starkare? Sen att sparandet är en hobby gör ju det hela lite roligare!

2. De har ju inga barn, klart att de kan spara

Jag vet att barn kan vara en oerhört känslig fråga och jag ska försöka uttrycka mig försiktigt för att inte göra någon upprörd. Jag har ju själv inga barn så jag vet inte hur det känns eller exakt vilka utgifter som kommer med att ha barn. Men säg att vi idag skulle ha två barn. Skulle vårt sparande behöva gå ner till 0 kr i månaden? Nej jag tror inte det. Vi sparar 32 000kr i månaden idag och jag är ganska säker på att det inte kostar 16 000kr i månaden att ha ett barn. Bara där kan jag slå fast att det borde gå att spara trots att man har barn. Sedan hur mycket pengar folk väljer att lägga på sina barn är helt upp till dem och kanske är kopplat till hur mycket man väljer att "unna" dem. Samtidigt har jag också läst att barn värderar tid med sina föräldrar mycket mer än att få saker. Av den anledningen tror jag också att det går att ha en lycklig familj utan att det kostar så mycket. Jag vet också att det finns de inom sparvärlden som har barn där de lägger mellan 1 500kr - 2 000kr per barn i månaden, och då är inte barnbidraget avdraget. Sen varierar säkert utgifterna beroende på ålder. Baserat på min bristfälliga kunskap inom området vill jag fortfarande påstå att det går att spara trots att man är förälder.

3. Välfärden bygger på att folk arbetar, tänk om alla gjorde som ni?

Den här invändningen bygger på att alla skulle göra som vi. Jag utgår ifrån "att göra som vi" innebär att spara till en pengamaskin och sluta jobba. Det finns så många fler sätt att bidra till samhället förutom att jobba hos en arbetsgivare. Om vi tittar på skatt så kommer vi fortfarande betala moms, fastighetsskatt, fordonsskatt, skatt på vårt kapital m.m. Att säga att alla skulle göra som vi kan jämställas med att säga "tänk om alla skulle bestämma sig för att bli skomakare". Samhället skulle inte fungera om alla skulle göra likadant. Samtidigt tror jag att samhället skulle må bättre om fler blev ekonomiskt oberoende. Den dagen jag säger upp mig är jag ganska säker på att jag inte tjänat min sista krona. Vår plan är inte att sluta arbeta, utan kanske starta eget, jobba deltid eller med välgörenhet. Jag kommer kunna fokusera på det jag tycker är roligt och förhoppningsvis kunna tjäna några slantar på det. Då kommer jag betala mer skatt och "bidra" ännu mer. Hade inte världen varit en lyckligare plats om alla fick jobba med det de älskade?

4. De rika de kan

Att påstå att endast de rika kan spara pengar tycker jag är fel. Över alla samhällsklasser anpassar de flesta sina utgifter till sina inkomster. Att säga att endast de som har höga inkomster kan spara stämmer inte. Jag har full förståelse att vissa i vårt samhälle har svårt att spara pengar. Men nog finns det utrymme för de flesta att spara. Det handlar om att prioritera och att göra aktiva val. Om du hela tiden ökar dina utgifter och din levnadsstandard efter dina inkomster och löneökningar kommer det vara svårt att spara. Men här kan du göra aktiva val som gör att du visst kan spara. Svenska folket har aldrig haft det så gott ställt som vi har det nu. Vi åker på lyxiga semestrar, har stora hus, har fina bilar, äter gott och köper dyra prylar. Att spara innan du konsumerar och inte tvärt om kan vara starten på din pengamaskin.

5. Livet handlar inte om att ligga på soffan

Jag håller helt med! Vårt mål är absolut inte att kunna lägga oss på soffan den dagen vi når oberoende. Jag är övertygad om att alla människor har ett behov att känna sig behövda och att vi gör något meningsfullt med våra liv. Det tänker jag göra när jag blir ekonomiskt oberoende. Jag kommer fokusera på det jag tycker är kul och försöka göra ett bidrag till vårt samhälle genom att prata och skriva om ekonomi till exempel. Att bara ligga på soffan tror jag ingen skulle må bra av.

Summering

Ja det var några tankar baserat på de reaktioner som kom upp i samband med artikeln. Samtidigt som det kan kännas frustrerade att vissa kommer med såna kommentarer är det kanske just dessa personer som skapar intressanta diskussioner. Deras syn på pengar och sparande är långt ifrån hur jag själv resonerar. Jag hoppas att några som läst artikeln i Sydsvenskan också läser det här och har någon fått svar på sina funderingar. Finns det fler funderingar eller tankar som jag inte svarat på här? Skriv gärna en kommentar eller maila till mig!