Det finns kanske vissa som frågar sig varför man ska bli ekonomiskt oberoende? Varför ska jag spara mer än 50% av min inkomst under en 15-års period när jag kan spendera pengarna på massa roliga saker istället?
Första tanken
För det första vill jag bli ekonomiskt oberoende för att jag ska kunna spendera min tid på det sätt som jag vill. Jag vill känna att jag inte måste gå till jobbet 8-17 (kanske mer) varje dag för att min vardag ska gå runt ekonomiskt. Att ha pengar är inte att vara lycklig i sig, men pengarna är ett verktyg för att “köpa” sig tid där jag kan skapa en vardag som gör mig mer lycklig och fri jämfört med den jag har idag. Målet med att bli ekonomiskt oberoende är högst individuellt. För oss är det t.ex. att spendera mer tid med barn/familj, lägga mer tid på matlagning, träna, utveckla oss själva inom områden vi gillar, jobba med projekt vi aldrig hade tid med när vi jobbade, starta eget m.m.
Andra tanken
För det andra har jag svårt att spendera mer pengar än vad jag gör idag. Det kanske låter konstigt och som en klyscha men det är sant. Vi har lyckats bygga upp en utgiftsstruktur som vi är nöjda med. Jag och min fru provade en månad att inte spara något och istället spendera hela månadssparandet, just för att känna på hur livet skulle kunna vara om vi inte sparade så mycket. Vi köpte en del nya kläder, skor och några prylar. Vi tillät oss att äta ute några fler gånger än vanligt under månaden. Konstigt nog kände ingen av oss någon extra glädje eller lycka av det. Faktum är att det kändes nästintill onödigt att göra av med så mycket pengar då vi har fullt fungerande kläder och skor hemma. Maten som vi lagar hemma är nästan eller är till och med godare än flera av de restauranger vi var på. Vid det tillfället stärktes känslan av att det vi har idag är redan väldigt bra. Trots att vi sparar ca 50% av våra löner finns det ingen anledning att tvinga sig att spendera mer. Då sparar vi hellre pengarna och blir ekonomiskt oberoende inom en 15-års period istället. Ytterligare en aspekt är att tänka på klimatet och inte blunda och fortsätta konsumera som om inget har hänt. Klimatförändringen är på riktigt och vi kan inte fortsätta konsumera som vi gör idag.
Även om exemplet ovan låter osannolikt för dig så är det fullt möjligt för de flesta att klara av detta. Det krävs ingen expertis eller talang för att bli ekonomiskt oberoende. Det har heller inget att göra med vilken inkomst du har. Det som krävs är en stark vilja och uthållighet.
Tredje tanken
15 år kanske låter som en väldigt lång tid. Men resan som du kommer att göra medan du bygger upp din pengamaskin kommer vara en mycket spännande resa med flera insikter längs vägen. Tanken är inte att du ska leva fattigt i 15 år för att sedan växla upp dina utgifter igen. Tanken är att du ska ta kontroll över din egen ekonomi och fortsätta med det även när du nått ekonomiskt oberoende. Vi har redan börjat omvärdera vissa saker i livet trots att vi inte är “framme” än, så resan i sig är en intressant och spännande upplevelse.
Att bygga sin pengamaskin och förvalta dina pengar är ett härligt ansvar. Gör du dessutom resan tillsammans med din partner/familj så blir det ännu roligare när ni jobbar tillsammans för att nå ert mål!
Fjärde tanken
Att spara 50% av din lön i 15 år innebär att du teoretiskt skulle bli ekonomiskt oberoende. Men vad innebär det egentligen. Det innebär att du inte är beroende av någon annan inkomst under resten av ditt liv. Frågan är om det verkligen är så det kommer bli och om du kanske inte behöver spara i 15 år för att hitta “din rätta nivå”. Även om vi såklart vi styra vår tid och inte vara beroende av att gå till ett jobb för att få vår ekonomi att gå ihop så kommer vi antagligen att göra något med vår tid som kanske ger oss någon typ av inkomst.
Jag själv vill skriva en bok, kanske ut och föreläsa eller skapa webkurser. Min fru vill jobba med fotografering till exempel. Sannolikt kommer de aktiviteter vi sysselsätter oss med att ge vissa inkomster, kanske inte som en full lön men en bra tillskott till kassan. Det innebär också att vi egentligen inte behöver spara 15 år, utan det kanske räcker med att spara 10 år. Den pengamaskinen vi har efter 10 år i kombination med våra extra inkomster ger oss de pengar vi behöver i vardagen.
Femte tanken
Att sträva efter att vara helt ekonomiskt oberoende kanske inte är ditt mål. Du kanske skulle vara nöjd med att jobba halvtid, kunna ta 4 veckors extra semester varje år eller vara tjänstledig vart 5:e år. Alla har vi olika mål och om du siktar på något av ovan så behöver du inte heller spara i 15 år. För att nå dessa delmål behöver du fortfarande spara men inte lika länge som det krävs för att kunna helt sluta förlita sig på sin löneinkomst.
Slutsatsen är att du inte behöver snåla eller leva ett odrägligt liv nu för att bli ekonomiskt oberoende senare. Vi har tagit kontroll över vår egen ekonomi och skapat oss en livsstil som vi trivs med. När vi blir ekonomiskt oberoende kommer vi fortsätta leva på samma sätt. Skillnaden blir att vi inte behöver gå till våra förvärvsarbeten utan vi kommer kunna fokusera på våra egna intressen och behov med den tid som den ekonomiska friheten ger.
Ekonomisk frihet handlar inte om att sluta jobba och ligga på soffan resten av livet, absolut inte. För mig handlar det mer om vad DU vill göra med DIN tid. För att komma igång kan du börja läsa här.
Kommentar till “Andra tanken”.
När du väl blir ekonomiskt oberoende om 10 år och inte behöver arbeta; Då får du betydliget mycket mer tid om dagarna, men av egen erfarenhet så brukar mer tid även innebära att spendera mer, då man kan hitta på mer saker. Under vanliga arbetsveckor kan det vara svårt att ha tid att spendera, därmed enklare att lägga undan och spara pengar. Lite “Semester-effekten” (därav uppfinnandet av Semestertilllägg på lön? Eller?).
Så säg att du får tillräcklilgt med kapital i din pengamaskin för att leva av det, räknat på när du arbetar som vanligt. Har du då gjort en estimering på en eventuell konsumtionsökning som kommer med mer “fri” tid? Hur mycket mer kapital måste du få in i din pengamaskin då? Eller förkastar du detta påståendet, och tror att din konsumtion kommer att vara den samma oavsett om du arbetar eller ej?
Lycka till!
VA-experten
Hej VA-experten,
Tack för din kommentar och intressanta fråga. Jag har funderat en del kring frågan du ställer.
Min första tanke är först och främst att en hel del utgifter kommer att minska den dagen jag och min fru slutar arbetar. Vi kommer högst sannolikt klara oss med en bil, vi har två idag. Bilen som vi behåller kommer antagligen inte köras lika mycket eftersom vi inte pendlar till något arbete vilket sparar bensinpengar. Har du barn så kan du minska tiden för barnomsorg på dagis för att umgås mer med dem själv vilket också blir en besparing. Har du mer tid kan du också fixa mer själv hemma än om du jobbar. Du slipper betala fack och A-kassa avgifter. Listan kan nog göras längre men jag stannar där.
Nu till din fråga om ökad konsumtion. För mig handlar livet inte om konsumtion och jag hoppas och inbillar mig att jag med ökad ”fri” tid inte kommer öka mina utgifter. Jag kommer bara kunna göra mer av det jag tycker är roligt. Säg att jag idag betalar en viss summa för ett gymkort. När jag är fri kommer jag kunna utnyttja medlemskapet mer genom att träna mer och oftare. Det samma gäller för andra sporter/saker/abonnemang som baserar sig på månads eller årsavgifter. T.ex. årsmedlemskap i en golfklubb. Det kan vara att lyssna på musik via spotify, titta på film via netflix, lyssna på ljudböcker från en boktjänst. Jag gillar personligen att läsa, laga mat och att skriva om ekonomi. Det är inget som kommer öka mina utgifter.
Jag tror många i dagens samhälle betalar för saker som de inte utnyttjar ”maximalt”. Det kommer den fria tiden ge mig möjlighet att göra.
En sista kommentar. Dagen vi blir ekonomiskt oberoende och vi är “klara” med pengamaskinen kommer avkastningen motsvara våra utgifter vi har idag. Vi går plus minus noll kan man säga. Utgår vi ifrån att vi bara har aktier i portföljen och att vi lever på aktiernas utdelning så förväntar jag mig en genomsnittlig ökning av utdelningen om ca 5% per år vilket innebär att vi successivt kan öka våra utgifter om vi så vill.
Jag känner att det finns mycket att skriva om på området och kommer försöka återkomma med ett inlägg på ämnet under hösten!
Hej! Låter väldigt spännande och sannerligen en utmaning. Imponerande med er målmedvenenhet.
Hur tänker du och din fru om att bli sjuk? Absolut inte ska man leva för stunden.. men år från år.
Har sett kollegor och familjmedlemmar gå från arbetande, lyckliga, friska människor till att inte finnas mer på 8-9 månader. Känner med åren en större medvetenhet om det förgänliga. Vill bara veta hur man tänker när man har en 10 års plan.
Hälsningar,
Snart 40
Hej Ida,
Tack för din fråga. Jag är inte säker på att jag exakt förstår vad du är ute efter men ger det ett försök 🙂
Jag tror inte vårt tankesätt skiljer sig så mycket från andra. Såklart vill vi inte planera för att någon av oss blir sjuka. Men om någon av oss skulle bli sjuka så kommer vi, till skillnad från de som inte har sparat, ha en ekonomiskt trygghet som gör att vi inte blir så utsatta. Då har vi tid att lägga upp en plan för hur vi tar oss framåt från de förutsättningar vi har då, utan att känna ekonomiskt press.
Om din fråga handlar om att leva mer i nuet eftersom man kan bli sjuk imorgon eller om ett år så är mitt svar att vi inte lever snålt nu för att kunna spendera mer pengar senare i livet. Vi har designat vårt liv som vi är väldigt nöjda med. Det som gör det möjligt för oss att både leva i nuet och spara är att vi är medvetna om våra utgifter och har kontroll över vår ekonomi. Så om någon av oss blir sjuka så skulle vi inte ångra den livsstil vi har idag, det är viktigt för oss att fortfarande leva “i nuet” och ta vara på varje dag som om det var den sista.
Hoppas det var någorlunda svar på din fråga!
Tack för svaret! Jag misstänker att om man har haft det “runt knuten” så är det annorlunda. Så länge man är nöjd och det inte blir för livsavgörande. Lycka till! Jag ska öka sparandet med en slant efter att ha tittat på er sida!
Tack detsamma Ida. Lycka till med sparandet! 🙂
Hej
När jag läser om era tankar på att bli ekonomiskt oberoende undrar jag som säkert många andra hur realistisk er plan egentligen är och anledningen till att ni så tidigt i livet känner att ni inte vill vara en del av det “ekorrhjul” ni beskriver. Många upplever arbetet 8-17 som en tillgång och för 99.9 procent av oss fungerar det och vi hinner med ett liv på sidan om. För mig och de flesta andra är arbetet en tillgång på olika sätt, inte bara i rent ekonomiskt syfte. I ert fall planerar ni redan efter några få år i arbetslivet att kliva av vid 40 års ålder. En stor omställning men jag tror många undrar vad det i grunden är som ni uppfattar som så inrutat att ni redan nu känner att ni inte vill, eller klarar av, att vara en del av? Ta inte illa upp av frågan men ni har säkert möts av en del frågetecken kring er inställning.
Hej Peter,
Tack för din kommentar och jag uppskattar att du ställer de frågor du gör. Jag tar inte illa upp, bra att vi kan ha en öppen och konstruktiv dialog på bloggen 🙂
För det första tror jag vår plan är fullt realistisk. Det som krävs är disciplin och tålamod. Med det kan de flesta spara sig till ett stort kapital.
Om jag tolkar dig rätt är din fråga varför vi inte vill vara en del av “ekorrhjulet” och vad det är som vi ser som så negativt med att jobba 8-17?
Jag tror precis som du säger att många ser sitt jobb som en tillgång och de trivs jättebra med att gå dit 8-17 varje dag. Bara för att vara tydlig så planerar vi inte att “kliva av” som i att vi slutar jobba och lägga oss på soffan. Det vi först och främst ser framför oss är möjligheten att gå ner i arbetstid eller att kunna jobba med något vi verkligen brinner för och kanske göra det via ett eget företag. Det främsta som vi vill uppnå med vårt mål är att kunna få mer balans i livet och kunna styra över vår egen tid. Jag tror ändå det är ganska många där ute som inte hade tackat nej till att kunna jobba 50% och ha mer tid till familj, träning, intressen, umgänge etc.
Alla vill vi vara del av samhället och känna att vi gör något meningsfullt och bidrar. Det kan vara att gå till jobbet 8-17 varje dag, det kan vara att gå till jobbet 8-12 varje dag och blogga på eftermiddagen och inspirera/utbilda andra inom ekonomi. Det kan vara att inte gå till jobbet alls och bara fokusera på ideellt arbete och volontär-uppdrag. Min poäng här är att det finns olika sätt att leva sitt liv på och det finns inte en modell som passar alla. Vi är som sagt ute efter att mer fritt kunna styra över vår egen tid.
Hoppas det var någorlunda svar, annars får du gärna komma med följdfrågor!
Det viktigaste med att var ekonomiskt oberoende är att kunna tycka och tänka precis som man vill, utan att var orolig för konsekvenserna. I Sverige tycks det vara riskabelt att inte ha en stor PK-hatt på huvudet.
Håller med dig Bo! Man måste våga gå sin egen väg. Att följa strömmen och göra som “alla andra” passar inte alla.
Hej! Förstagångsbesökare här på bloggen – tack för inspirerande läsning!
Läser ett par kommentarer/frågor från läsare som undrar hur ni tänker kring att inte bidrar fullt ut, inte vilja vara i ekorrhjulet med mera. Intressanta perspektiv, som inte alls har slagit mig. Jag reflekterar att dessa frågor kan vara generations- och värderingsfrågor. Utan att bedöma rätt eller fel, och med risk för att generalisera, så tänker jag att vår generation (80-talister) inte har ett lika stort förtroende för staten/samhället utan är mer individualister och förlitar sig mer på sin egen förmåga, medan tidigare generationen(-erna) kanske har en större känsla av plikt och värderar ekorrhjulet högre. Vi 80-talister är uppvuxna med en oerhört god materiell standard, vilket gör att vi kan leta oss högre upp på Maslows behovstrappa och realisera den där drömmen om en egen Youtube-kanal, the laptop life eller vad det nu må vara. Utan att äventyra alltför mycket grundtrygghet. Mina föräldrars generation hade det inte lika “fett” och satte då en ära i att arbeta konventionellt och “ekorrhjula”. Jag tror alltså att den yngre generationen har så många fler valmöjligheter, på gott och ont, än vad tidigare generationer har haft.
Pengar är, och kommer alltid att vara, ett ämne som rör upp många känslor, åsikter och tankar! Härligt!
Hej Anne,
Kul att du hittat hit och tack för kommentaren!
Väldigt intressanta tankar du delar. Jag tror du kan ha mycket rätt i det du skriver. Jag håller med om att vi som är unga idag antagligen har det bättre förspänt rent ekonomiskt att “lyckas” och kunna ha mer frihet i vad vi väljer att göra med våra liv. Vet inte om det har något att göra med ifrågasättande och att inte nöja sig med status quo. Jag är helt med dig om pliktkänsla. Tror precis som du säger att den äldre generationen kände större pliktkänsla mot sin arbetsgivare, idag ställer vi som anställda snarare krav som vissa arbetsgivare inte kan möta och då byter vi till någon annan. För mig är det här positivt, vi som anställda måste få ställa krav på trivsel, intressanta arbetsuppgifter, personlig utveckling etc.
Sista tanken från min sida är att vi svenskar rent ekonomiskt aldrig varit så rika som vi är nu. Så det finns också gott om pengar som gör att många kan känna en större ekonomiskt säkerhet än vad vi gjorde för 30-40 år sedan.
Intressant tillägg i diskussionen, tack!